DUOBUS

Hejsan,

 

Oscar här! Jag behövde verkligen skriva av mig och så kom jag på att vi har ju en blogg där vi kan göra det. Har ju inte använt denna på hur länge som helst.

 

Det har hänt en del det senaste halvåret. Under hela 2015 blev mina eksem så illa att jag inte kunde leva normalt. I december 2015 var jag så dålig att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Jag hade utslag över hela kroppen och jag kunde inte svettas eller ens låta Rozita pussa mig på kinden för svedan. Det kliade så mycket att jag vaknade varje morgon med sår från kliandet och blodiga lakan. Jag gick till läkare och hudspecialister men allt jag fick var kortisonsalva (extra stark dessutom). Men efter ett tag hade det ingen verkan. Mitt ansikte var så torrt att huden sprack när jag log. Det var fruktansvärt och jag kände inget hopp över huvudtaget.

 

I januari 2016 berättade Rozita vid ett tillfälle om mitt atopiska eksem för sin PT, Hanna, och det var vändningen för mig. Hanna tipsade om en näringsfysiolog som hade hjälpt henne med liknande problem. Jag vände mig till Graeme på Optimal Fysik i Stockholm för att få hjälp. Jag fick göra ett urinprov och ett avföringsprov som skickades till ett labb. Provresultaten visade att jag hade en svampinfektion (candida) i tarmarna. Vi la om min diet och uteslöt i stort sett allting. Jag exkluderade socker, alkohol, pasta, potatis, ris, mjölkprodukter, frukt, kaffe och allt som hade onaturliga tillsatser som konserveringsmedel, E-ämnen och syra tillsatta. Jag åt i princip bara protein (kött och fisk), grönsaker, bär och nötter. Den här dieten höll jag i 5 månader för att döda svampen i kroppen. De första 3 veckorna blev utslagen värre än någonsin. Detta var svampens sätt att kämpa tillbaka. Sockersuget var enormt varje dag och det gällde att inte ge vika för det. Tänk dig själv att inte ens kunna välja en frukt istället för en chokladbit. Mitt substitut blev nötter, i synnerhet cashews. Jag kan lugnt säga att jag missbrukade nötter. Jag åt ungefär 500g nötter om dagen som mest och jag la 2000 kr i månaden på detta. Rozita blev galen på mig.

 

Under dem här 5 månaderna mådde jag inte alls bra psykiskt. Jag fick aldrig någon diagnos på depression men det skrämmer mig om man skulle kunna må ännu sämre än vad jag gjorde under den här tiden. Det enda som fick mig att gå till jobbet var det lilla hoppet att jag ändå hade en riktlinje och plan med dieten. Jag ska vara ärlig, det var 1 eller 2 dagar som jag vaknade och mådde så dåligt, både fysiskt och psykiskt, att jag sjukanmälde mig och lämnade inte lägenheten.

 

På jobbet interagerade jag med så få som möjligt. Jag åt inte lunch ute utan jag hade med mig min matlåda varje dag. Jag åt min lunch ensam och så långt bort från andra som möjligt. Jag gömde mig så gott jag kunde hela dagarna. Jag var inte mig själv och det gjorde mig så j*vla ledsen. Jag kom hem varje dag och var förstörd och helt slut. Jag tackar Gud för att jag under den här tiden ändå orkade fortsätta med träningen.

Träningen har alltid varit en stor del av mitt liv. Att vara nöjd med min kropp är oerhört viktigt för mig. Att träna och svettas var väldigt smärtsamt men jag visste att om jag skulle släppa träningen och förlora kroppsformen som jag kämpat för hela mitt liv skulle det vara förödande för mitt psyke. Jag mådde redan piss men jag kämpade för att inte må ännu sämre.

 

Jag skippade AW's på jobbet, fester, fika med kompisar, fotbollsträningarna, middagar, närhet med Rozita, resor, utflykter, alla typer av sociala engagemang, kurser på jobbet, etc. Jag pratade mindre med min familj och mina vänner. Rozita var den enda jag pratade med och hon har varit helt fantastiskt tålmodig. Hon har inte klagat över min diet en enda gång eller att vi inte har kunnat gå ut och äta. Älskling, du är helt otrolig. Du är en fantastisk människa. Du har hjälpt mig otroligt mycket med det här.

 

Långsamt började eksemen försvinna. Först från benen sen ryggen, bröstet, magen, övre delen av armarna och hårbotten. Knävecken, armvecken, hals, nacke och ansikte tog längst tid. Idag har jag endast lite utslag fortfarande på nacken och vänster armveck. För några veckor sedan gjorde jag ett nytt blodtest för att mer konkret se vad jag inte tål. Resultaten kom lagom till starten av semestern. Under en lång tid ska jag nu helt utesluta vete, ägg, jäst (bröd och öl), broccoli, potatis, mandel, valnöt, ananas och en del kryddor. Allt detta kan jag kanske äta igen i framtiden, kanske inte. Det får tiden säga. Det bästa är att fortfarande utesluta mjölkprodukter, alkohol, socker och tillsatta ämnen för att vara på den säkra sidan men jag har börjat inse att det påverkar mina eksem lika dåligt när jag låter dieten kontrollera mig och inte känna att jag kan leva normalt. Jag håller originaldieten 5 dagar i veckan och 2 dagar i veckan unnar jag mig ris till maten, choklad, glass och ost. Jag dricker kaffe när jag verkligen vill ha det. Jag är noga med att välja ut det jag äter och om jag ska "fuska" ser jag till att välja det absolut bästa. Jag är på den nivån att jag anser mig "fuska" när jag äter en banan, lite mörk choklad, Add ice-cream (en proteinglass som inte innehåller några konserveringsmedel och är sötad med björksocker) eller dricker en kopp kaffe. Om jag dricker alkohol dricker jag en bra vodka med sodavatten och lime eller ett glas champagne. Under semestern i Frankrike blev det ett och annat glas rosé också :) Detta kan jag nu göra men det är för att jag har gjort en totalrensning av kroppen och jag hade inte kunnat "fuska" under den 5 månadersperioden då jag var strikt 100% av tiden.

 

Jag har lärt mig så mycket av det här. Jag har lärt mig att verkligen känna efter när jag är sugen på någonting och på vad isåfall. Jag äter ingenting bara för att äta det och om något inte smakar som jag har tänkt mig slänger jag bort det (det hände precis nu när jag bestämde mig för att jag ville ha kaffe som jag inte druckit på 5 dagar. Jag hällde upp en kopp och tog en sipp. Det var inte gott så jag ställde undan det). Det finns en tanke bakom allt jag stoppar i mig och även en grundlig analys av vad det innehåller och om jag verkligen, VERKLIGEN vill ha det just där och då. Trots att suget för olika saker inte blir mindre när man uteslutit det under en lång tid har jag en otrolig kontroll över om jag ger vika eller inte.

 

Jag har hela tiden gått runt och tänkt att det inte är synd om mig. Det finns alltid någon som har det värre. Någon som lever efter en ännu striktare medicinsk diet eller är beroende av tung medicinering. Någon som kämpar för mer än att bota sina eksem. Jag är tacksam över att jag inte kämpar mot döden eller lever med en obotlig sjukdom. Därför har jag inte heller skrivit något offentligt om detta förrän nu. Jag tycker inte om att gå in på detalj när folk frågar om min diet heller. Inte ens när mamma eller pappa har frågat mig har jag berättat allt i detalj. Men anledningen till att jag skriver detta idag är för att jag är stolt över mig själv och när jag reflekterade över den här resan (trots att den fortfarande är pågående) så kände jag att jag ville hedra den. Jag vill inte ha något beröm för att jag har varit duktig eller grym som klarat av en tuff diet. Som sagt, det finns alltid någon som har haft det värre och jag vill inte säga till någon: -Du anar inte vad jag har gått igenom. Det räcker med att jag ger mig själv en klapp på axeln (vilket jag på riktigt gör ibland) och säger till mig själv att jag är grym.

Det är perspektivet som gör saker och ting olika tuffa. Men när jag började den här resan kunde jag inte önska mig något mer i hela världen än att må som jag gör nu. Och idag när det för första gången slog mig att jag är där behövde jag få utlopp för glädjen och stoltheten. Så syftet är nu uppfyllt. Jag har skrivit det här för mig själv och det räcker. Om någon kommer läsa detta bryr jag mig inte om. Jag gjorde inte detta för att vara duktig eller visa att jag kunde. Jag gjorde detta för att jag inte hade något val och jag gjorde det för min skull. Jag har lärt mig så sjukt mycket och det enda jag vet med säkerhet är att jag kommer fortsätta på den här banan. Jag kommer fortsätta gå till Graeme och jag kommer fortsätta vara noga med att äta bra och välja mina råvaror med varsamhet.

 

Och så vill jag avsluta med känslan som jag har i kroppen just nu: Bra jobbat Oscar! Du är fan grym!

 

 

 

Signerat,

Oscar